Startsida
Kontakt♥
MYYONEDSTORYS.BLOGG.SE
SVAR PÅ KOMMENTAR.
Gillar inte att victoria ska spela huvudrollen ..
aa.. och de är något jag stör mig lite på, Vet inte vad, Ta inte illa upp bara.
CHAPTER 32.- NEWS.
Jag reste mig upp med hjälp av kryckorna och skyndade mig mot trappan, så gott jag kunde. Jag hörde Melinda prata där uppe, och hon hade panik.
”Vad händer där uppe?!” Ropade jag, då jag hade det lite svårt att gå upp för trapporna.
”Stanna där nere!” Ropade Melinda tillbaka och hon hade slutat prata nu. Men det var inte direkt tyst. Justin hade kommit och burit upp mig i sin f
amn innan han satt mig i soffan. Men jag satt inte där så länge då vi hörde syrener, ännu en gång med hjälp av kryckorna ställde jag mig upp och kollade ut ur fönstret, en ambulans? Jag fick panik, då den stannades utanför. Justin försökte lugna mig men det gick inte, var det mamma?! Melinda kom nedspringandes för trappan och öppnade dörren för 3 personer, två killar och en tjej, dem hade en bår med sig. Melinda började prata med dem och sedan sprang dem upp i rummet. Jag försökte slita mig loss från Justins grepp runt min midja, men han gav sig inte.
”Släpp.mig!” Fräste jag, han fuktade sina läppar innan han skakade på huvudet. Vilket gjorde mig frustrerad.
”Justin, jag är seriöst!” Den här gången skrek jag på honom, men han verkade inte direkt bry sig. Förlåt Justin, tänkte jag innan jag armbågade honom i magen. Han släppte mig och stönade till, och vek sig på mitten, plus höll sig för magen. Dem gick iväg med båren och in till ambulansen.
”VÄNTA!”, Skrek jag, men det var försent. Ambulansen började åka.
”Tack så mycket Justin, kör mig till sjukhuset! NU!” Skrek jag, han ryckte till och nickade sedan. Joanna kom fram till mig.
”Stella, andas.” Viskade hon och smekte mig lätt på ryggen. Jag nickade och tog flera andetag, sedan släppte jag ut allt. Det hjälpte lite, men inte speciellt mycket. Joanna hjälpte mig ut till bilen och hjälpte mig att sätta mig i passagerarsidan. Joanna hoppade in i baksidan och Justin i förarsidan. Han startade bilen och sedan började vi åka mot sjukhuset.
-
Vi möttes av det tråkiga sjukhuset, som jag hatade. Jag hade nyss kommit hem från det, och nu är jag där igen. Vi gick fram till receptionen där en gammal dam satt, med illröda läppar, en grön sjukhusuniform med en rock över.
”Brenda Hudson.” Sa jag stressat, hon kollade upp mot oss.
”Familj?” Jag nickade.
”Jag är hennes dotter.” Hon nickade nu också och sökte på datorn.
”Sal 21, rum nummer 43.” Mumlade hon, jag sade ett ”tack” och skyndade mig snabbt mot hissen, såklart med hjälp av dem jävla kryckorna. Varför var jag tvungen att bryta benet? Vi gick in i hissen och Joanna tryckte på knapparna, jag märkte att Justin var sårad.
Det skulle jag också om han slog mig i magen och skrek åt mig. Jag kände mig väldigt illa till mods. Men jag tänker inte börja konversationen i en hiss, och inte när Joanna är här. Hissen plingade till och öppnades sedan. Tårarna hade redan bildats i ögonen på mig, vilket inte var konstigt. Mamma kanske skulle dö nu? Tårarna började rinna ner för kinderna när jag såg rummet, jag skyndade mig dit och öppnade dörren, men en sköterska puttade ut mig igen, inte direkt puttade på grund av att jag hade kryckorna, hon gjorde det försiktigt..
”Vi gör prover på henne, så du får vänta.” Sade hon innan hon stängde dörren. Då bröt jag ihop. Justin kom fram och drog in mig i en kram. Han satte sig i en stol med mig i knät och han schyshade mig då och då, jag kollade upp på honom.
”Förlåt för att jag var så elak.” Han skakade på huvudet och kysste bort tårarna från mina kinder.
”Tänk inte på det.” Sa han och log ett litet leende mot mig, jag nickade och min blick föll mot dörren till mammas rum. Den öppnades och en doktor kom ut.
”Är ni familj till Brenda Hudson?” Frågade han och sökte med blicken över Justin, Joanna och mig.
”Jag är hennes dotter.” Sa jag lågt, men ändå så han kunde höra. Han nickade.
”Kan jag få prata med dig?” Jag nickade och tog tag i mina kryckor för att sedan resa mig upp ur Justins knä och följa med doktorn en bit bort. Jag satte mig ner på en stol där vi stannade.
”Jag har tyvärr dåliga nyheter.. Brenda är.. död.” Sa han och det kändes som om hela min värld rasade ner, tårarna vällde ner från kinderna och de ville inte sluta. Min mamma var död.
Nu är kapitlet äntligen här! Efterlängtat? Maybe not.
Nästa kapitel är det sista, synd va? :(
Men ah, jag kommer börja med nästa novell snart också.
MYONEDSTORYS.BLOGG.SE
CHAPTER 30.- SO MUCH PASSION.
Resten av dagen var bara tråkig, vi gjorde inget förutom att kolla på tv, Justin hade dock vaknat för flera timmar sedan och kollade på filmen med mig. Han mådde mycket bättre nu med, då han fick sova ordenligt efter flera nätter. Jag hade tyckt så synd om honom, då han hade satt uppe för att hålla koll på mig. Medans jag sov, fast jag kunde medge att jag inte direkt kunde sova då. Men det är som det är nu, jag kan inte direkt spola tillbaka tiden och ändra.
”Stella, babe?” Justin avbröt mig ur mina tankar. Jag ryckte till och mötte hans blick.
”Ja?” Han kollade på mig med sina hassel bruna ögon.
”Vad tänker du på?” Jag bet mig lätt i läppen innan jag skakade på huvudet.
”Inget, bara olika saker.” Han nickade och verkade ta det svaret. Han lyfte upp mig i hans knä och kramade om mig. Jag besvarade kramen och gosade in mig i nacken på honom.
”Du är så vacker.” Mumlade han mot mitt hår och smekte min rygg, fram och tillbaka, det var verkligen lugnande. Ett stort leende var placerat på mina läppar och det ville inte försvinna heller. Jag lutade mig tillbaka och pressade mina läppar mot hans. Kyssen blev mer och mer passionerad, och till slut grovhånglade vi. Vi kanske går för fort fram, men just nu.. i detta ögonblicket brydde jag mig inte. Vi hörde en harkling så vi kollade upp och såg Joanna, jag hade inte sett henne på flera dagar.
”OMG, Joanna!” Jag ställde mig upp med hjälp av Justin och kramade om henne.
”Stella, gud.. vi har inte setts på flera dagar.” Mumlade hon och kramade hårdare om mig.
”Jag vet, eller hur!” Sa jag och vi lutade oss tillbaka, jag satte mig ner på soffan och hon gjorde samma sak.
”Förlåt att jag störde er passionerade stund.” Skrattade hon, en ljusrosa nyans spreds på mina kinder. Joanna fortsatte skratta åt min reaktion, jag lipade åt henne som en 3åring. Vi hörde en duns där uppe och jag kollade på dem oroligt.
Usch, så kort & dåligt.
Men ah, snart är novellen slut! D:
Ni kan läsa mer NEDANFÖR på "HEJ", HAHA. <3
HEJ!
BLOGGPAUS. ♥
CHAPTER 29.- FINALLY HOME.
Två dagar gick och jag fick åka hem, jag hade dock ett brutet ben och blåmärken över kroppen, men blåmärkena kommer försvinna så det är inget att oroa sig, men med benet.. det kommer ta flera veckor. Justin hjälpte mig ut ur bilen och bar upp mig i hans famn. Jag suckade mjukt.
”Du behöver inte bära mig Justin, det är därför jag har krykor.” Ett léende spreds på hans läppar och han skakade på huvudet.
”Jag har armar för att bära dig.” Sa han sedan, jag skrattade till och himlade med ögonen. Jag lutade mitt huvud mot hans axel.
”Du är hopplös.” Mumlade jag mot hans hals vilket fick han att rysa. Han öppnade dörren till huset och gick in med mig, han la ner mig mjukt på soffan innan han försvann men kom tillbaka med mina kryckor. Han la dem på sidan av soffan och jag tackade han mjukt och han satte sig ner, jag kysste han mjukt på kinden. Just då kom mamma in till vardagsrummet, hon skulle hälsa på mig på sjukhuset dem här dagarna med hon kunde inte, men jag klandrar henne inte. Hon är svårt sjuk, man orkar inte med saker då, såklart ville hon det. Men hon fick inte det för sjuksköterskan som ser efter mamma här hemma, Melinda heter hon och hon är vid 30 årsåldern och är väldigt trevlig.
”Hej Justin, och Stella hur är det med benet?” Frågade mamma mjukt och satte sig ner bredvid mig plus kramade om mig.
”Sådär, det gör ju ont.” Hon nickade och kollade medlidandes på mig. Melinda kom in i rummet och hälsade på mig, Melinda hade fått order att hålla koll på mig också. Även om det inte behövdes så mycket då Justin är som en mamma och släpper mig inte med blicken, han hade knappt sovit något på sjukhuset dem här dagarna. Så han är väldigt trött, jag mötte hans blick och det såg ut som om han skulle somna när som helst.
”Justin, du får sova. Mamma och Melinda håller koll på mig. Don’t worry.” Viskade jag innan jag kysste han mjukt på kinden. Han nickade och gäspade stort innan han stängde ögonen och nästan direkt föll in i en djup sömn. Jag la en filt över honom och log åt hur söt han var när han sov. Jag slet min blick från Justin till mamma, hon mötte min blick och log stort.
Ett moderligt leende, som jag älskar.
Det jag hatar är, att jag inte kommer se det så mycket mer snart. Hon kan dö närsomhelst.
Jag vet att det är kort, påminn mig inte! ;)
Uppdateringen är inte direkt den bästa, men den ska bli bättre. Nu när skolan börjar snart, bara 2 veckor typ.
Men vädret har inte direkt varit så bra, right? ;/
-
CHAPTER 28.- HOSPITAL.
Jag visste inte att denna platsen fanns, mellan himmel och jord, jag var mellan levande och död. Jag skulle göra mitt val, ska jag lämna mitt liv, Justin.. eller ska jag fortsätta. Justin skulle kunna hitta en bättre flickvän. Han kysste Olivia.. min absolut fiende. Men det som skadade mig mest, att jag litade för mycket på honom, jag trodde inte att han skulle göra det. Jag kollade runt i det vita rummet, där såg jag mormor stod.
”Mormor?” Sa jag glatt och sprang in i hennes famn, jag hade alltid varit nära mormor, men hon dog i cancer hon med, samma cancer som mamma har, Leukemi. Hon besvarade kramen och skrattade till.
”Mitt barn, vad gör du här?”
”Jag såg min pojkvän kyssa min fiende.. och så blev jag påkörd.”
”Stella, jag har kollat efter dig, varje dag. Du gav aldrig Justin en chans att förklara. Kolla jag ska visa dig.” Hon vände mig om där jag såg en stor tv, det spelades upp.
Justin gick fram till Olivia.
”Vad vill du Stella?!”
”Jag vill förstöra hennes liv, hon är en äcklig slampa som inte borde finnas kvar på denna planet.”
”Du är en äcklig slampa! Hon bryr sig om dem hon älskar, gör det henne till slampa?! Låt henne vara och väx upp.”
Hon himlade med ögonen, men pressade sina läppar mot hans, han besvarade inte kyssen.. men eftersom han stod med ryggen mot mig så såg det ut så, jag såg kyssen då när Olivia’s polare hade vänt mig om.
Jag hade inte brytt mig om hans förklaring, han hade inte gjort något, han försökte få bort henne, men hon satt kvar som en blodigel.
”Så han var inte otrogen, han älskar mig fortfarande.” Mumlade jag och mormor nickade.
”Stella sötnos, du är ung. Du ska inte dö, det är inte meningen att du ska dö än! Gå tillbaka dit nu, din mamma behöver dig också, även Justin, lämna dem inte nu.”
Mormor hade rätt, jag ska inte lämna mamma och inte Justin än. Jag nickade och kramade om henne.
”Jag älskar dig mormor, tack så mycket.”
”Jag älskar dig med, hjärtat. Vi ses när du är redo.”
Jag drog upp min mobil och ringde Justin, men han svarade inte, då jag kom till svararen så jag lämnade ett meddelande.
”Jag kommer, Justin.”
Jag gick genom en dörr, ut ur det rummet som jag var i.
-
Jag slog upp ögonen och Justin kollade chockat ner i sin mobil, det spelades upp igen.
”Jag kommer, Justin.”
Han mötte min blick och hans ögon glittrade till, han tog min hand och kysste den mjukt.
”Jag såg allt.. du gjorde inget. Förlåt.” Sa jag mjukt och kollade ner.
”Hey, kolla på mig.” Han la ett finger under min haka och lyfte upp mitt ansikte så jag mötte hans blick.
”Jag skulle inte heller vara så glad om jag såg någon kyssa min flickvän och det såg ut som om hon besvarade den, jag förstår dig.” Jag log mjukt och kysste hans läppar mjukt, jag öppnade ögonen och kollade på hans söta ansikte och log under kyssen.
Sött på slutet!
Jag gav er ett kapitel idag, snart är den 00:00, så den är fortfarande idag! ;))
HAHA! Det kommer kanske ett till kapitel imorgon 00-02 (alltså om några minuter - timmar), eller något! Vi får se.
CHAPTER 27.- BAD THINGS HAPPENING.
Filmen drogs mot sitt slut och jag gäspade högt.
Jag mötte Justin’s blick och han log stort mot mig, innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina i en perfekt kyss. Jag besvarade den och jag log under kyssen vilket förstörde den en aning. Han avslutade kyssen och reste sig upp, han sträckte ut hans hand och jag greppade tag om den. Han flätade samman våra fingrar och sedan gick vi ut ur biosalongen och in till entrén, där möttes jag av någon jag inte ville se.
Olivia, hon är typ överallt där jag är! Jag suckade och kollade ner på mina fötter, såklart så märkte Justin att något var fel.
”Vad är det?” Frågade han mjukt och jag skakade på huvudet.
”Inget, det är bra.”
”Jag ser att något är fel.” Sa han sedan och kollade menandes på mig. Jag suckade och nickade mot Olivia, han kände ju till henne efter balen, liksom hon skämde ut mig framför alla i skolan. Men äntligen är det lov och jag slipper den bitchen, trodde jag i alla fall, men ack så fel jag hade.
Han’s uttryck ändrades och han såg väldigt arg ut. Han gick fram till henne och någon petade mig på axeln, jag vände mig om och möttes av en av Olivia’s polare.
”Så du kunde inte ta hand om Olivia själv? Du behövde din kära pojkväns hjälp?” Fnös hon fram, jag himlade med ögonen.
”Jag har i alla fall någon som bryr sig om mig, ni är bara Olivia’s marionettdockor. Skaffa ett eget liv, snälla.”
Hon skrattade humorlöst ut och skakade på huvudet.
”Du är bara avundsjuk på att vi är snyggare och populärare än dig och det tror jag din pojkvän också tycker.” Sa hon och vände mig om, jag fick se en syn som jag inte ville se, Olivia och Justin kysstes, man kunde nästan höra hur mitt hjärta krossades i mer än hundra bitar. Han puttade bort henne och vände sig om mot mig, ledsamhet speglades i hans ögon. Jag vände mig om mot utgången och sprang ut, jag sprang och sprang, men jag hörde Justin’s rop efter mig. Han var inte så långt bakom mig men ändå rätt så långt. Innan jag hann reagera såg jag en bil komma med fullfart mot mig.
”STELLA!” Hörde jag Justin’s röst ropa på mig, men det var försent, jag kände en smärta i kroppen och sedan blev det svart, det ända jag hörde var Justin’s röst som skrek och skakade på min kropp.
Förlåt för att jag inte har skrivit på jättelänge. :(
Ni kommer nog få ett till kapitel idag, som ett förlåt, hoppas jag.
♥
CHAPTER 26.- THE DATE.
Jag granskade mig en sista gång i spegeln, en snygg vanlig sommarklänning med ett brunt flätat bälte,
ett par klackar och min vita väska. Som jag älskade!
Jag hade sminkat mig lätt och mitt hår låg på min ena axel, jag hade inte direkt gjort något med det.
Jag satte mig ner på köksstolen och kollade ut igenom fönstret och bara.. väntade.
Inom kort kom en svart Range Rover, Justin var här.
Han tutade och jag gick till hallen, jag greppade tag om handtaget och öppnade dörren,
jag stängde den kort efter och gick till bilen där Justin satt.
Jag hoppade in och satte mig, Justin kysste mig mjukt på kinden vilket fick mig att rodna.
Han skrattade till och log mot mig.
”Du är söt när du rodnar.”
Jag himlade med ögonen och ett leende spreds sig på mina läppar.
”Jaså det tycker du, så du tycker inte att jag är söt när jag inte rodnar?”
”Jag har knappt sätt dig utan att du rodnar.” Svarade han retsamt.
Jag slog till honom på armen och himlade med ögonen igen.
Han startade motorn och började köra mot bion.
Here we come..
-
Justin parkerade bilen och stängde av motorn, vi hoppade ut ur bilen och vi gick in i bio entrén.
”Vilken film ska vi se?” Frågade Justin och kollade ner på mig.
Jag ryckte på axlarna och kollade på alla filmer.
”Hungerspelen?” Frågade jag efter ett tag.
”Jag har redan sett den.”
”Ja, men inte jag och jag vill se den.”
Han suckade och nickade sedan.
”Okej okej.”
Jag skrattade lyckligt till vilket fick han att himla med ögonen.
Han betalade även fast jag sa att jag kunde betala själv, men tror ni det hjälpte? Nej.
Han tog två läsk och en stor popcorn.
Vi gick in i biosalongen och satte oss.
Filmen började och jag satt helt koncentrerad och kollade.
Dem är på dejt people!
Åker hem idag (klockan är över tolv.)
Så ja, det kanske kommer ett kapitel imorgon, vi får se! :)
♥
CHAPTER 25. - WHERE IS HE?
Jag sprang och sprang.
Vart kan han vara?!
Jag drog upp min klänning som hade åkt ner och sprang snabbare.
Men jag såg han inte, det är hopplöst. Jag vet inte ens vart han bor..
Jag sprang till en bänk och satte mig för att hämta andningen.
Man kunde se stranden härifrån, men min blick föll mot en person som satt där.
Jag försökte kolla närmre, då såg jag det.
Det var Justin.
Jag reste mig upp fort och drog upp klänningen lite, sedan sprang jag ner fort till Justin.
Han vände sig hastigt om och mötte min blick, jag snubblade till i sanden och ramlade i hans famn.
”Stella? Vad gör du här?”
”Jag gjorde fel, jag tog inte rätt beslut..”
”Vad menar du?”
”Jag gillar dig Justin, jätte mycket och man lever bara en gång.. kan vi börja med att ta det lugnt?”
Han nickade och ett stort leende spreds på hans underbara läppar.
”Jag gillar dig med, Stella.”
Med dem orden sagda tryckte han sina läppar mot mina i en passionerad kyss.
-
Vi satt och pratade på stranden, allt var perfekt.
Jag vill inte gå för fort med Justin, men vi får se hur det går.
Han reste sig upp och räckte sin hand mot mig, jag tog tag i den och han hjälpte mig upp.
Jag tog skorna i handen och vi gick längst strandkanten och havet.
Allt var så vackert, det ljusblåa vattnet, havets vågor, den otroliga doften och Justin.
Han tog min hand och flätade samman våra fingrar,
jag kollade ner på våra flätande fingrarna och log stort.
Han kysste mig mjukt på kinden, vilket fick mig att fnittra till.
”Jag älskar att bo i Stratford, även om det är en liten stad så älskar jag det.”
Han nickade instämmande.
”Jag håller med.”
-
”Ska vi ses imorgon?” Frågade Justin när vi stod utanför min dörr, han var så söt så han följde med mig igen.
”Gärna, klockan 12? På bio?”
”Det låter bra, vi ses imorgon, Justin.”
Han kysste mig mjukt på kinden och kramade om mig.
Jag besvarade kramen och drog in hans doft.
Vi lutade oss tillbaka och sade ett ”godnatt”
Jag öppnade dörren och gick in, jag sparkade av mig skorna och sprang upp till mitt rum.
Jag gick in till mitt badrum och borstade tänderna, sedan gick jag in i min WIC och drog på mig ett par turkosa hotpants och ett linne.
När det var klart gick jag och la mig i sängen, inom kort somnade jag i en djup sömn.
Hon hittade honom och aw, gulligt!
Dem går på bio imorgon! Hur kommer det gå? Haha!
Jag vill ha mycket kommentarer för mera, jag lägger ner tid för att skriva, det tar minst 30-50 minuter att skriva för mig, och det tar 10 sek för att skriva en kommentar!
